Jag är lite överviktig och har provat massor med olika sätt att gå ner i vikt. Banta är ett ord som jag inte tycker om, det är ett tillstånd eller attityd som är “tillfällig”. Min viktuppgång har inte varit “tillfällig” och därför borde inte mot agerande mot det vara “tillfällig” heller.
Det här med vikt handlar väldigt mycket om attityd och engagemang. Jag tror absolut att alla som bantar har inställningen att gå ner i vikt, men metoden säger en hel del om engagemanget.
En metod som säger att du ska gå ner jättesnabbt innebär ofta att du äter för lite. En snabb “fix” och sedan kan allt återgå till det normala. Jag har provat att äta lite och följa vissa instrutkioner tillsammans med ett mirakelpiller och dylikt. Jag var jämt hungrig och fantiserade om pasta…då vet du att detta inte är rätt metod, du ska aldrig behöva gå hungrig.
Inställningen handlar om att förändra ett beteende, engagemanget handlar om fullfölja denna beteendeförändring. Jag gick ner 20 kg på 6 månader…under detta halvår skötte jag mig. Men jag hade förberett mig för dålig på att hantera min nya vikt, engagemanget sviktade och på 2 år gick jag upp dem igen. Så var beredda på att investera tid i detta.
Jag tänkte berätta hur jag gick till väga när jag gick ner 20 kg och mina funderingar kring att göra det igen.